Sådan mor sådan dotter. Jag gråter åt allt. Och då menar jag ALLT. Jag gråter när jag är glad, när jag är ledsen, när jag är arg och när jag är irriterad. Inte alltid bra i mitt yrke då jag även gråter när jag berättar när barnen gjort nått gulligt, gjort illa sig eller gjort något mindre bra. Det är även omöjligt att vinna en diskussion då jag tar till tårarna. Vansinnigt irriterande om jag får säga det själv. Detta är dck ett arvsanlag som kommer från mormor och som verkar vara svårt att bli av med.
Men nu visar det sig att även Frida ärvt denna fina egenskap. Hon satt och såg Gnomeo och Julia idag och när jag kom in så satt hon och grät. Lillstackarn blev så ledsen när de inte fick varandra så tårarna bara rann. Inget fel på empatin där inte. Sen fick hon se den en gång till (jaja, jag mutade med film om hon duschade och gjorde kväll utan att trilska, dålig mamma I know) och tog till tårarna igen.
Min lilla blödiga tjej!
1 kommentar:
Lilla Frida, hon är verkligen lik sin mor! :-)Puss på er!
Skicka en kommentar