Igår var jag och städade Jennys lägenhet. Matilda har bott där i snart 6 veckor medan Jenny vistats i ödsligaste tundran i Petrozavodsk. Hon har klarat sig riktigt bra och hållit fint i bästa styvmorsandan, eller rättare sagt så har det varit fint när vi kommit dit. Hur det sett ut är emellan vet man aldrig. Men hon har varit så duktig, bra för henne att få prova på hur det är att vara själv. Men vi har saknat hennet fnitter och förvirring här hemma (hennes favorituttryck är " va? nej, eh jag vet inte").
Åter till ämnet. Jennys lägenhet är i ett gammalt "fint" hus. Nåja, det har högt i tak och rolig planlösning. De som bott där innan har dock gjort mängder med fusklösningar på renoveringen. Maskeringstejp var nog inte deras bästa vän, och att inte täcka över gamla fina trägolv när man målar väggarna borde vara straffbart. Men alltid när jag ä'r där drömmer jag mig bor och önskade att jag hade ett litet krypin i stan. Dit jag kunde smita för lite lugn och ro, där jag alltid skulle ha ordning och reda. Där det bara tar 5 minuter att gå in till stan. Jaja vad är väl en bal på slottet. När alla barn lämnat hemmet skaffar vi kanske en flott lägenhet i stan. Hur stor är den chansen tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar