Nu känns det som att livet börjar komma tillbaka. Men detta måste utan tvekan vara den värsta magsjuka jag någonsin haft, fy för den lede säger jag bara. Så barn på fredag kommer fröken tillbaks (om allt går som det ska) så lova att vara snäll med mig.
Jag vill passa på att tacka min kära make som sprungit iväg till apoteket för att inhandla diverse olika preparat och min kära mor som fått utstå många "tyck synd om mig då" telefonsamtal.
Nä nu ska jag försöka mig på lite fast föda, håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar