Nu börjar det. Det eviga dåliga samvetet alltså. När vi skulle lämna Frida igår på dagis så blev hon helt förstörd, hon verka ha fattat att vi faktiskt lämnar henne. Man kan ju tycka att jag som fsklärare ska fatta att man inte kan lämna sitt barn så snabbt(fastän inskolningen gått så bra), but hey jag är bara förälder när det gäller mitt eget barn. Tror att vissa känner sig hämmad av att jag också är lärare och tar för givet att jag vet hur allt funkar, men som sagt nu är jag bara förälder till Frida och inte hennes fröken (sen så har jag inte jobbat på 19 månader heller).
Idag fick Uffe ta inskolningen själv. Jag kunde dock inte låta bli och ringa för att höra hur det gick och hon var visst inte alls nöjd. Så vi får se om hon ska sova där idag eller inte. Tur att det är tre veckor kvar tills jag börjar jobba så vi har lite back-up tid.
Det är en sak till som känns jobbigt. Inte att börja jobba, det ser jag fram emot, men att vara utan min Frida det känns tungt. Fast alla "stora" förändringar har varit lite jobbiga (eget rum, sluta amma...) ja i en eller två dagar sedan har det gått hur bra som helst. Så detta kommer att bli bra det med.
Slut svammlat, ha en bra dag gott folk!
2 kommentarer:
Det känns tungt nu, men det blir bättre. Jag lovar!
Näst Stina skulle börja på dagis var jag jättedeppad. Det kändes det som om "det fria livet" tog slut och jag aldrig mer skulle få vara med mina barn. Men det får man och vips så vill de inte vara med mig jämt!
Kram Helena
Åh jag lider med ditt mammahjärta! Det ÄR skitjobbigt att lämna sitt barn när hon/han är ledsen. Det går inte att komma ifrån, pedagog eller ej. Mammahjärtat sitter där det sitter.
För min del tog det mer än 2 dar att vänja mig vid att vara utan Vinga, men när man märker att de mår bra och LÄR SIG en massa av att vara på dagis, ja, då känns det lite mindre ont i det dåliga samvetet.
Dock är det nog en del av föräldraskapet, det där ständiga gnagande dåliga samvetet... kanske ska va så? :)
Kram på er iaf!
Skicka en kommentar