Idag ska jag göra...ingenting. Ska bli väldigt skönt. I och för sig ska vi ta en tur till Strömpilen, Frida behöver nya byxor då storlek 80 börjar se ut som knickers, lång tös vi har. Resten av familjen verkar rätt sugen på att få hem lite proviant till kylen. Måste säga att sedan jag börjat göra matlistor två veckor i förväg så har okynneshandligen minskat, vilket såklart är mycket bra för plånboken. Vi handlar mest bara fil och mjölk (och godis) här på Ica Fyren (som iofs är en väldigt bra butik med rimliga priser). Men som sagt, lite pålägg och grönsaker skulle det inte skada att handla hem. Kors med svammel det där blev då!
Annars så har det varit en rätt sorgsen vecka, men med många ljuspunkter. Min fina vän Gabbis pappa förlorade sin kamp mot cancern i söndag efter att ha kämpat tappert i 4 (!!!) år. Mina tankar har ständigt varit hos henne och hennes familj. Sen igår så förlorade min kompis bror sin kamp mot samma elaka sjukdom, endast 33 år gammal och så mycket kvar att ge. Så fina människor som fått lämna oss aldeles för tidigt. Ja denna vecka har utan tvekan gått i sorgens tecken.
Dock har inte allt varit grått. Jag har börjat träna och det går riktgt bra, förutom diverse krämpor som ischias (stavas hur?), nackspärr och ont i ländryggen (och ja, jag är SÅ gammal). Men jag känner mig taggad och är hur sugen som helst på en tur till gymmet nu på morgonen, fastän jag bestämt att gammkroppen ska få vila till morgondagens Afropowerdance. Jag hoppas jag får hålla mig frisk så jag hinner få upp begäret innan jag ska börja jobba i januari, anar att det blir svårare att motivera sig då.
Appropå att börja jobba så börjar jag så smått få panikångest över det hela. Hur ska jag orka stiga upp i arla morgonen, jag som är van att dra mig till i alla fall kl 8. Hur ska jag klara av att lämna mitt barn, mitt allt, till okända människor (haha erkänn att det är lite kul med tanke på att jag är förskollärare) hela dagarna. Sist men inte minst, inse vilket bombnedslag det kommer att bli här hemma, voine voine!
Ja men skön lördag på er alla då!
Annars så har det varit en rätt sorgsen vecka, men med många ljuspunkter. Min fina vän Gabbis pappa förlorade sin kamp mot cancern i söndag efter att ha kämpat tappert i 4 (!!!) år. Mina tankar har ständigt varit hos henne och hennes familj. Sen igår så förlorade min kompis bror sin kamp mot samma elaka sjukdom, endast 33 år gammal och så mycket kvar att ge. Så fina människor som fått lämna oss aldeles för tidigt. Ja denna vecka har utan tvekan gått i sorgens tecken.
Dock har inte allt varit grått. Jag har börjat träna och det går riktgt bra, förutom diverse krämpor som ischias (stavas hur?), nackspärr och ont i ländryggen (och ja, jag är SÅ gammal). Men jag känner mig taggad och är hur sugen som helst på en tur till gymmet nu på morgonen, fastän jag bestämt att gammkroppen ska få vila till morgondagens Afropowerdance. Jag hoppas jag får hålla mig frisk så jag hinner få upp begäret innan jag ska börja jobba i januari, anar att det blir svårare att motivera sig då.
Appropå att börja jobba så börjar jag så smått få panikångest över det hela. Hur ska jag orka stiga upp i arla morgonen, jag som är van att dra mig till i alla fall kl 8. Hur ska jag klara av att lämna mitt barn, mitt allt, till okända människor (haha erkänn att det är lite kul med tanke på att jag är förskollärare) hela dagarna. Sist men inte minst, inse vilket bombnedslag det kommer att bli här hemma, voine voine!
Ja men skön lördag på er alla då!
2 kommentarer:
Den gävla cancern!!!
Låter bra med träningen, vad duktig du är! När kommer du på mitt pass???
Kram Lina
I say - welcome to my world! ;-) Njuuuut så länge det varar - till i januari mao. ;-)
Pöss
Skicka en kommentar