Det har varit mycket nu, där av väldigt långt mellan blogginläggen i sommar. Huset har varit fullt av ungdommar som fastän de är söta och rara ibland kräver mycket tid och ork. Det ska städas och plockas, lagas mat (som alla tycker om, vilket kräver en hel del planering fastän man inte kan tro det) och många timmar går åt till att försöka vara alla till lags. Vill vara snäll men känner mig mest som en surkärring. Därför har jag inte orkat ge mina nyfunna vänner tid utan fallit tillbaka på mina gamla goa vänner som känner mig och tar mig för den jag är. Det känns tryggt. Men jag känner att jag inte räcker till, vill hinna mer och träffa fler. Men nu är det som det är och jag väljer att vårda mina gamla vänskaper istället för att halvhjärtat försöka hinna med alla. Och så får det vara for now. Men snart blire höst, min favoritårstid, och då brukar min energi återvända. Härligt!
Nä nu ska här renbäddas i gästsängarna för imorgon får vi finfrämmen från Haparanda!
2 kommentarer:
Jag är iaf glad att jag fått träffa dig ovanligt mkt på sistone! :-) Tycker du gör rätt i att ta det som det kommer. Man ska orka finnas också ju!
Puss min vän!
Man är ju inte mer än människa... å du räcker gott som du är... =)
Tack för all tid du gett mig vännen!!
Puss å kram G
Skicka en kommentar